Här får du möta en tjej som inte tar med någon av sina nära till en audition, för att om hon misslyckas behöver ingen få veta att hon varit där… Hon är livrädd när hon går på scen, och det är det första hon säger. När hon sedan börjar sjunga visar det sig att hon har en helt fantastisk röst och inlevelse. Hon fullständigt knockar både publik och jury. Jag gråter när jag ser det. 

Framför allt funderar jag på hur många talanger vi egentligen går miste om på grund av rädsla och tvivel på sig själva. ”Tänk om jag inte är bra nog”.

Under mina år som talartränare har jag träffat så många som brottas med just det här. Tänk om jag inte är bra nog, om jag inte gör bra nog ifrån mig inför andra… Tänk om de inte tycker om mig. 

Jag funderar vidare på hur många människor, möten och upplevelser vi går miste om, på grund av människors rädsla för att framföra något inför andra. De flesta av oss har inte samma supertalang som tjejen i YouTube-klippet, men alla har vi en berättelse att berätta, något att förmedla. 

Det jag har upptäckt är att vi är så fokuserade på att bli omtyckta och göra ett perfekt framförande, att vi glömmer bort syftet med att vi gör det – nämligen att förmedla något till andra. Om du flyttar fokus från dig själv till din publik, så kan du (ofta kan det krävas en del träning här) känna hur trycket på dina axlar minskar, du kanske till och med inser att det inte är viktigast att vara perfekt utan att ge något till någon annan. 

Jag skulle vilja befria alla personer som känner den här maniska rädslan för att istället få uppleva glädjen i att stå på en scen och berätta sin berättelse. 
Tänk vad många fantastiska upplevelser vi skulle kunna få. 

https://youtu.be/rHkNq1ILKSE