Kategori: Reflektioner omvärld

Med samtal får du med dig människor

Om du vill få med dig människor mot ett gemensamt mål är samtal, att du tar dig tid och är uppriktigt intresserad och inlyssnande, otroligt viktigt. Det var en av nyckelpunkterna för Projektverktygsdagen 2017 som jag modererade idag, som bland annat berörde hur du lyckas med komplexa projekt. Det handlar om människor.

Det borde Danderyds kommun, och framför allt kommunstyrelsens ordförande Olle Rechenberg, inse. Igår kväll modererade jag ett samtal om integration. Danderyds kommun har beslutat att ta emot 148 flyktingar och bygga modulbostäder nära två gymnasieskolor. Därför arrangerade tre föräldrar ett informationsmöte för att få information om hur integrationen kan göras på bästa sätt – för att få veta mer. Polisen och frivilligorganisationer ”En utsträckt hand” var där, men kommunen vägrade. 6 personer därifrån var inbjudna, men ingen kom. Olle Rechenberg sa igår till Danderyds nyheter:

– Även om jag inte hade varit upptagen så hade jag inte medverkat i det här mötet. Jag tror inte det är en bra idé att arrangera ett stormöte i en sån här komplicerad fråga. Det skulle kunna komma 100 personer och min erfarenhet är att det sällan blir bra diskussioner.

En sådan gång är det härligt att bevisa att det visst kan gå att föra riktigt bra samtal, kanske speciellt då ämnet är svårt. Igår var ett sådant exempel.

En av de som deltog i samtalet var Johan Westerholm från ledarsidorna.se. Han beskrev kommunens agerande som ”En feghet som spänner över blockgränserna”.

Jan Berlin, kommunpolis, och frivilligorganisationen ”En utsträckt hand” visade på fina exempel från Täby och Österåker där de kommit längre i flyktingmottagandet, där brottsligheten minskat och där kommunmedborgarna är positiva.

Charbel Gabro, fantastisk föreläsare och livscoach, visade med sitt egna exempel från en flykt från Syrien hur tacksam han är för att bo i Sverige, och vad som krävs för att lyckas möta nya människor. Att det är möten som behövs. Att våga mötas. Att våga säga hej. Att våga se människor.

Oavsett om du leder stora projekt, eller ska hantera en inflytt av nya människor i en kommun, så är det möten som krävs. För det är människor det handlar om.

Skärmklipp 2017-05-30 18.03.08 Skärmklipp 2017-05-30 18.02.48 Skärmklipp 2017-05-30 18.02.33 Skärmklipp 2017-05-30 18.01.44

Dummare idag än igår

Att leda en hel dag som heter Smart Conference borde ju innebära att man också blir smartare. Kan man tycka. Men ju mer och djupare kunskaper jag får kring digitaliseringens olika utmaningar desto mer inser jag hur svindlande området är. Och hur fascinerande den tid vi lever i är. Med ens sköljer en tacksamhetens våg in över förmånen att få leva här och nu. För det är mycket som händer. Och det händer snabbt.

Dagen bjöd på många insikter, många klokskaper, många konkreta grejer över vad som faktiskt går att göra framåt med rätt fokus. Att det framför allt handlar om att få med sig människor, såväl ledning/styrelse som medarbetare. Tekniken finns redan. Robotarna likaså. Det är inte framtid, det är här och nu.

Vissa delar under konferensen kändes mer än exklusiva. Som när superkrögaren Björn Franzén visade hur han med sin iPad digitaliserar sin restaurang och kan hålla samma höga kvalitet i sin nya restaurang i Hong Kong, trots att han inte fysiskt är på plats. Tror inte att han pratat om det någon annanstans. Och tror inte att någon annan på hans nivå använder möjligheterna på samma sätt. Fascinerande.

Kjell A Nordström avslutade dagen genom att bland annat leverera insikten att vi varje dag blir lite dummare än vi var igår – eftersom mängden information ökar lavinartat för varje dag som går. Jobbig insikt på en Smart konferens. Samtidigt så för digitaliseringen med sig så mycket positivt och så många möjligheter att ja, den gör oss faktiskt lyckligare (två superkorta utdrag ur ett en timmes fantastiskt föredrag).

En förmån att få leda en så intressant dag med så många insikter. Och även om jag kan förstå att jag är lite dummare idag än jag var igår, så tycker jag ändå att jag är riktigt smart – som jobbar med så många smarta människor i så många smarta sammanhang. Tack Axians.

Smart Conf inledning med Stefan Kulhanek Smart Conf Björn Franzén Smart Conf Anna Bellman Smart Conf Avslutning Smart Conf Panel Smart Conf Kjell A Nordström Smart Conf Anna och Kjell A N

 

 

Fotograf (förutom selfien med Kjell A Nordström): Peter Holgersson

 

Lyft blicken och se det positiva Fridolin

Häromkvällen genomfördes den första Lärargalan på Nalen i Stockholm. En gala för att uppmärksamma och hylla alla fantastiska lärare som vägleder, inspirerar, motiverar och utbildar våra barn. En yrkesgrupp som inte alltid får den respekt och cred den förtjänar.

Det är 21-åriga Beata Kull som initierat och drivit detta projekt från idé till en fantastisk kväll där tre lärare fick pris. Under maj månad fick landets alla gymnasieelever möjlighet att nominera sina favoritlärare och över 700 nomineringar kom in. Fantastiskt. Hanna Orrling fick det stora Lärarskapspriset 2016, Årets lärare inom digitalisering blev Herman Katea Naim och Språkpriset delades ut till Stefan Kronander.

Under kvällen fick vi korta inspirerande föreläsningar av Kjell Enhager, Erik Fernholm och Susanne Najafi. Martin Stenmarck underhöll med Sjumilakliv och i sann Las Vegas-anda och berättade om sin favoritlärare. Det som genomsyrade kvällen var vikten av att fokusera på det positiva och våga lyfta blicken för att se vad som går att göra. Den lärarkris vi har och som förväntas förvärras de närmsta åren (Lärarförbundet beräknar att omkring 65 000 lärare kommer att fattas i Sverige om fem år) behöver inte ske. Det finns sätt att göra för att åstadkomma en situation där vi attraherar rätt folk att bli lärare. Om vi vill och gör på rätt sätt.

Jag hade förmånen att vara moderator och när jag i slutet av kvällen pratade med vår utbildningsminister Gustav Fridolin, som själv varit folkhögskolelärare och absolut kommer att jobba med det igen (”jag är inte klar som lärare”), så underströk han att det han tar med sig från Lärargalan är vikten av att inte bidra till medias svartmålning av den situation vi har, utan att fokusera på det positiva, på allt fantastiskt som görs inom skolvärlden och att lyfta blicken.

Och jag blir påmind om att det inte bara är inom skolvärlden vi behöver anamma det synsättet. När jag igår påtalade för mina barn att de inte ställt undan disken och behöver hjälpa till mer hemma så kom svaret: ”Men mamma, om du fokuserar på det vi gör som är bra och berättar det för oss istället för att bara säga vad vi inte gör, då kommer det blir roligare att göra mer”. Sant. Mycket sant.

Det kändes som en ära att få vara med och bidra till en verklig succé för den första Lärargalan. Extra härligt att få så fina ord av Beata Kull:

”Anna är så begåvad, alltså WOW! Smart, rolig och härlig på samma gång. Hon snappar upp roliga kommenterar och ställer rätt frågor till deltagarna på scenen. Den värmen hon sprider runt omkring sig gör kvällen. Med Anna som moderator kan kvällen inget annat än bli succé. Anna du är ett geni.”

När jag med "stil" hyllar Beata Kull, som skapat Lärargalan Skärmklipp 2016-08-30 10.40.51Skärmklipp 2016-08-29 23.05.11

Mångfald eller enfald?

Det är inne att prata mångfald. När jag scannar mitt twitterflöde ser jag att det är fler konferenser än Pactadagarna i Malmö (där jag precis varit moderator) som i veckan behandlat ämnet. Kanske för att det är så viktigt, bra och lönsamt – om man vågar kringgå den rädsla och osäkerhet som så ofta förlamar. För vi har kommit en väldigt kort bit på den väg vi behöver vandra när det gäller att ta tillvara allas olika kompetenser och förmågor och bakgrunder och synsätt…

Özz Nujen är min favoritstå-uppare just för att han alltid levererar så tänkvärda aha-upplevelser rappt, roligt och samtidigt seriöst. Det var en sann ära att stå på samma scen som honom. I sin föreläsning ”Mångfald eller enfald” är han bättre än någonsin. Sätter fingret på våra fördomar. Att vi har mycket lättare att prata OM mångfald än att prata MED varandra. Att vi bara ser invandringsproblem och inte möjligheter. Att vi alla är kroniska rasister och att det inte finns något vaccin mot det, bara bromsmedicin: kunskap och nyfikenhet. Och att även om lika barn leka bäst, så hittar olika barn på olika lekar. Med mångfald ökar innovationen. Vilket alla tjänar på.

Under panelsamtalet idag tog Behrang Miri upp samma sak som Özz. Att det är helt felaktigt att prata om invandrare och ge människor en status utifrån en mycket kort del av deras liv: då de vandrade in. Sedan har de slutat vandra, men vi pratar ändå om 1:a, 2:a, 3:e generationens invandrare… Som att de inte hör hemma här…

Per Widlundh på Räddningstjänst syd arbetar mycket med att öka mångfalden och jämställdheten inom ett yrke som har sin mycket tydliga stereotypa bild. Brandmannen. En stark och rejäl – man. Där tillämpar man inte kvotering, men positiv särbehandling för att få in fler tjejer. Det vill säga att av dem som klarat alla tester, även fystester, så tar man direkt in alla tjejer. På så sätt ökas jämställdheten långsamt. Men det är under många protester, såväl utifrån som inifrån de egna leden. Det är inte smärtfritt att bryta ny mark.

Catharina Bildt (som bland annat jobbat med Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni i förra regeringen) poängterade bland annat vikten av långsiktighet och att sätta tydliga mål. Utan mål kommer vi inte framåt.

Carin Götblad är min stora behållning från de här dagarna. Vilken styrka, skärpa och samtidigt mjukhet hon har. Med humor och charm berättade hon om sitt framgångsrika ledarskap och av att driva förändring i komplexa organisationer. Hur hon tacklat att bli ifrågasatt – oftast med ett leende och utan att rucka på sina beslut. Hon menar att vi borde ställa högre krav på människors allmänbildning så att de lämnar sina inskränkta fördomar. Och att när det blir bråk och osämja ska man inte se det negativt, utan som ett tillfälle då man kan kliva fram och berätta vad man står för. Konsten att vända det jobbiga till något positivt. ”Det finns människor jag kallar chefsätare, de blir aldrig nöjda. Ägna inte någon tid åt dem, om du är chef, ta bort dem” var ett av hennes många råd. Det hon uppehöll sig mest vid var att involvera medarbetare tidigt i processen, låta dem komma med lösningar och uppmuntra förslag. Om man snabbt visar att engagemang lönar sig, så kommer engagemanget att öka. Även inom mångfaldsfrågor.

Det här är inte den första konferensen om mångfald jag modererar. Senast var det för ett par veckor sedan på Styrelsebalansdagen. Det är heller inte den sista. Redan i Almedalen kommer jag att leda ett seminarium tillsammans med Pacta i ämnet. Och jag fortsätter gärna att vara en del i samtalet. För samtalet behöver fortsätta. Bara det inte stannar vid samtal. Det är först när orden blir handling som det blir förändring.

Paneldebatt Pactadagarna Carin Götblad 2015-05-28 12.13.46 2015-05-28 14.45.23-1

Engagemang, Hans Rosling och en skyddsängel

Vad är det som gör att vi så gärna lyssnar på professor Hans Rosling? Helt klart en av de bästa talarna vi har i vårt land, och som jag alltid tar upp som gott exempel när jag håller presentationstekniksutbildningar. Varför? Inte beror det på hans fläckfria engelska uttal när han gör engelska presentationer, något vi svenskar tror att vi måste ha. Det beror på hans engagemang. Det märks på hela honom, i allt det han säger, twittrar och gör, att han menar varenda stavelse. Jag hade nyligen förmånen att träffa honom under Läkarmissionens konferens som jag modererade. Jag förstår varför han blir så omtyckt och omtalad överallt. Han kan till och med stå med händerna i byxfickorna (vilket han gjorde under en stund under den presentation jag såg) och har ändå kvar publikens odelade intresse. Och när han inte håller med om det någon annan talare säger, då kan han inte vara tyst. Han är engagerad på riktigt.

Den konferens vi båda var på handlade om ebola. Det är inte så länge sedan ebolan härjade besinningslöst i Liberia, Guinea och Sierra Leone. Totalt 11000 människor dog i den fruktansvärda sjukdomen det senaste dryga året. Än är det inte helt över, men för ett par veckor sedan deklarerades Libera, som var det land som drabbades värst, ebolafritt av WHO. Hans Rosling engagerade sig rejält i frågan och åkte till Liberia för att stoppa spridningen, vilket också lyckades. Det hade kunnat sluta betydligt värre än vad det gjorde. Men tack vare fantastiska nationella sjukvårdare gick det. Två av dem var på plats på konferensen, och gjorde ett fantastiskt framträdande med mycket engagemang, där de poängterade att de inte hade klarat krisen om de inte fått skyddsutrustning och klorin från Sverige. Från Läkarmissionen.

Det är lätt att engagera sig i kriser som snabbt kommer upp, där är vi svenskar tydligen duktiga. Och även om det var enormt viktigt att snabbt stoppa ebolans spridning så menade Hans Rosling att även om det som gjorts varit ovärderligt, är det ännu viktigare med den långsiktiga hjälpen för att bygga upp Liberia igen, och för att bekämpa den extrema fattigdom som finns i världen. Där är Läkarmissionen en fantastisk hjälporganisation.

Mitt jobb om moderator innebär att jag får sätta mig in i många olika frågor, vilket är enormt intressant. Alla uppdrag är intressanta, men vissa uppdrag som jag har engagerar mer än andra. Konferensen för Läkarmissionen engagerade så mycket att jag valt att bli en skyddsängel. Att ge 100:- i månaden för ett långsiktigt arbete som gör världen bättre, känns både meningsfullt och relevant. Och ändå känns det på nåt sätt lite fjuttigt. Men många bäckar små…

IMG_3224 IMG_3209 IMG_3210